Berättelsen om Lilla Trollet

Katterna vi lever och arbetar med ger oss så otroligt mycket glädje i utbyte. Vi träffar ständigt nya katter som behöver hjälp och alla har sin historia att berätta. Men ibland är det någon som fastnar extra hårt i hjärtat och som man kommer att minnas länge.

Det här är berättelsen om Lilla Trollet.

Mail inkommet måndag 2011-09-26 från Tove, FFK-Teckomatorp

[...]

"Lilla Trollet var en liten kattunge från den stora kattkolonin som jag/vi försökt "rensa" i flera års tid. Det var 2 andra tjejer som började fånga in katter därifrån men sedan orkade de inte längre och det var svårt att bara strunta i alla katter och alla nya kattungar som föddes. Det har varit som en jätteångest att inte kunna och orka fånga in men nu är vi på god väg. Skall nämna att det finns några st. som matar och har hela tiden matat alla dessa katter för de tyckt synd om dem. Vissa katter får fortfarande bo kvar, får mat, vinterbon och tillsyn.

Lilla Trollet fångades in tillsammans med sin bror när de va ca 9-10 v. De var fulla av fästingar. Lilla Trollet var väldigt liten och mager och sen i utvecklingen. Hon hade lång päls där avföring fastnat i rumpan och på de taniga benen. Jag tog henne till veterinären och de rakade av henne den långa pälsen och tvättade henne i rumpan och om benen. Att rumpan såg lite utstående ut redan då tog veterinären igen notis om så jag tänkte att det antagligen berodde på att hon var så mager.

Både Lilla Trollet och hennes bror var helt tama så fort de kom in, hade inga problem med att bli klappade och upplyfta, kom självmant fram till mig som att vi alltid känt varandra. Detta har jag tidigare inte varit med om när det gäller hemlösa katter.

Trollet var en jättecharmig liten vän, väldigt framåt och lekfull, men hade svårt med magen. Jag märkte att hennes rumpa förändrades, ringde Pia i föreningen och gjorde det hon talade om för mig som man kan göra, men inget hjälpte. Till slut var jag tvungen att ringa djursjukhuset i Helsingborg en sen natt en lördag för hon mådde jättedåligt och hade väldigt ont. Jag körde dit och de sa hon var så pass förstoppad att de måste söva henne och eventuellt skulle hon inte klara av en sövning, men det gjorde hon och under narkosen plockade de ut avföringen sen skickades vi hem.

Ett återbesök inbokades och man sa mig att om det fylldes på med avföring igen fanns det inget att göra, att det då var det bäst för Lilla Trollet att somna in. Lilla Trollet var pigg, glad och lekfull hemma men jag tyckte inte jag såg en förbättring. Åkte 2 dagar senare på återbesök. Var inställd på och ledsen över att hon skulle avlivas, men nu fanns ändå hopp, sa veterinären. De ville prova att ge henne microlax och lactulos och vi åkte hem igen. De gav mig ytterligare hopp om att det skulle kunna fungera - om inte skulle jag vara inställd på avlivning en 2:a gång när jag skulle på återbesök 2 dagar senare.

Jag var helt övertygad om att denna gång skulle det inte gå att rädda henne, men nu gav de mig ytterligare hopp. De hade hjälpt flera katter med svår förstoppning tidigare och med bra resultat. De hade blivit friska och det trodde de att Lilla Trollet också skulle bli, men då behövde de lägga in henne för behandling.

I lördags pratade jag med sköterska som gav Lilla Trollet hopp, men de måste få ge tarmen mer tid. På söndagen pratade jag med en annan sköterska som läste innantill och sa att de även gav henne något laxerande oralt för det frågade jag om + microlax även det laxerande. Jag ställer mig nu efteråt frågande till hur microlaxen skulle kunna hjälpa när den inte når ända in om hon nu var förstoppad långt in i tarmen.

Idag måndag ringer veterinären och säger att de röntgat henne idag och hon tror inte det finns någon chans för Lilla Trollet utan att det bästa för henne är att somna in.

Ett sånt slag i ansiktet alltså. Så himla ledsamt att denna lilla raring som fått en så tråkig start i livet inte skulle klara detta. Hade det varit veterinärens egen katt hade hon inte tvekat att låta hennes somna in så fort som möjligt så hon slapp lida mer. Från hopp till förtvivlan till hopp och förtvivlan och sedan att det inte alls gick att hjälpa henne känns oerhört tungt.

Tove"

Det slutade tyvärr med att Lilla Trollets veterinärkostnader blev väldigt höga för FFK Teckomatorp. Vill du bidra med en slant? Sätt gärna in det på vårt bankgirokonto 248-0887, märk överföringen med Teckomatorp.

FFK söker stödhem

Nu är hösten här och vintern närmar sig, det börjar bli kyligt på nätterna och för katterna som lever ute börjar nu en tuff period! Allt fler katter får svårt att hitta mat, värme och

Vi i FFK arbetar mycket ute på fältet och möter dessa stackars katter dagligen. Vill just DU hjälpa oss att hjälpa dem? Just nu söker vi desperat efter fler stödhem. Vi behöver stödhem både till kattungar, äldre tamkatter och ibland hela kattfamiljer, det vill säga en mamma med ungar.

Har du lite plats hemma och kan tänka dig att öppna din dörr och förändra livet för någon av katterna där ute? Tveka inte utan hör av dig! Läs gärna mer här på hemsidan om vad det innebär att vara stödhem. Har du frågor? Kontakta oss!

FFK söker volontärer

Under våren 2011 kommer FFK i samarbete med föreningen Rädda Katten att starta ett större kattprojekt i Malmö stad.  Projektet går ut på att minska antalet förvildade katter i och runt omkring Malmö. Detta gör vi genom att fånga in, kastrera och sedan släppa ut de förvildade katterna igen. Metoden som vi använder oss av kallas TNR, TNR står för "Trap-Neuter-Return" (fånga-kastrera-återplacera). Vill du veta mer om metoden kan du läsa mer här.

För att kunna genomföra projektet behöver vi fler volontärer som kan hjälpa oss. Volontärarbetet består av att hjälpa till med allt från att fånga katter, köra dem till och från veterinär för kastrering samt hjälp med att släppa ut dem igen. Det behövs framför allt personer som har tillgång till körkort men all hjälp och alla bidrag tas givetvis tacksamt emot.

Är du intresserad av att hjälpa till så kontakta Lotta Nilsson: 0709- 829596

Möllankampanjen

Möllankampanjen är vårt försök att rädda och hjälpa katter stadsdelsvis. Vi har valt att börja med Möllevången  eftersom vi redan har verksamhet i Folkets Park och känner till området väl.  Med Möllevången menar vi området inom Amiralsgatan-Nobelvägen-Bergsgatan-Sofielundsvägen. Området kommer att utvidgas senare till Spårvägsgatan.

Idén är att kontakta boende, fastighetsägare, butiker och föreningar i området för hjälp med katterna.

Boende kan hjälpa till med pengar och stödhem.

Fastighetsägare kan hjälpa till med pengar, tillstånd för infångning samt tillstånd att ha kvar förvildade katter på vissa gårdar mot att de matas regelbundet, kastreras, öronmärks och får tillgång till varmt utrymme (TNR-metoden).

Butiker och föreningar kan hjälpa till med insamlingsbössor och informationsplakat.

Andra saker man kan göra är barnteaterverksamhet på förskolor och teater/information på skolor i området.

Vårt mål med Möllevångskampanjen är att det inte ska finnas en enda förvildad okastrerad katt på Möllevången och inte en enda hemlös katt på Möllevången.

Vi förstår naturligtvis att det kommer in nya förvildade okastrerade katter då och då och att hemlösa katter också kommer att dyka upp – men om man en gång har fått bukt med problemet så kan man lättare ta hand om varenda ny anmälning som kommer in.

Vi vill också arbeta så lokalt som möjligt med Möllevångens katter. Om vi hittar en katt i området vill vi helst också hitta både stödhem och permanenthem i samma område. På det sättet sparar vi både tid och slipper onödiga transporter.

När vi är klara med Möllevången vill vi fortsätta med Sofielund.

Bor du på / i närheten av Möllevången och vill hjälpa oss med aktiviteter såsom flygbladsutdelning, hembesök, infångning, kontorsarbete, uppvaktning hos butiker och föreningar, politiker och fastighetsägare? Vi behöver aktivister som tycker om att baka, sy, sticka, snickra, spela teater och mera. Vi behöver också folk som vill fotografera och intervjua till hemsidan och vårt lilla medlemsblad. Hör av dig till oss! Du bestämmer själv hur mycket du vill aktivera dig. Ring redan idag: 0707-131927.